När jag och min fru hade köpt vårt hus på Öland och inväntade flytten bad jag mina föräldrar om en stor tjänst; måla väggarna invändigt vita. De var väldigt bussiga och gjorde precis så. Jag gladdes framförallt åt att få helt vita väggar på det som skulle bli mitt kontor. Minnesgoda läsare minns kanske mitt lilla klädkammarkontor, belamrat av memorabilia från ungdomen; från första Scotch-plattan, till Arab Strap-affischen. Those passionate years. Nu kände jag ett behov att städa bort allt, få en helt ren yta, likt en söndertatuerad som drömmer om att få måla på orörd hud igen. A clean slate.
Jag såg den på Internet och visste att den skulle upp på den vita väggen närmast skrivbordet. En originalannons från Melody Maker anno 1976, för Tangerine Dreams "Stratosfear". Det var den jag såg framför mig, och det kan tyckas vara en oförskämt trivial målbild. Men den var viktig. Inför ombytet offrade jag till och med Blue Monday-planschen som jag köpte på Algutsrums marknad för ett helt liv sen. Det är sannerligen ett lyft att kunna jobba med öppet fönster i ett syresatt rum. Jag inbillar mig att tanken blir klarare, och det ger bättre översättningar, och förhoppningsvis även bättre texter.
När vi ändå är inne på Tangerine Dream och deras ständigt renande inverkan på öron och liv, vill jag tipsa om nya numret av Friendly Noise nätzine. Det pryds inte bara av årets absolut snyggaste omslag, nay, make that årets bild alla kategorier (signerat Konstfackeleven Viet Cuong Truon). Ni finner där även min recension av Soul Jazz omtalade, och lite för slappt hyllade krautsamling Deutsche Elektronische Musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar