19. Prefab Sprout: The Gunman And Other Stories (2001)

Ett temalbum om vilda västern, med några låtar som tidigare skänkts bort till Jimmy Nail och Cher? Nej, det var inte alldeles självklart att inleda en kärlekshistoria med Prefab Sprouts minst älskade och mest ignorerade album. Inte självklart på pappret, alltså. För det krävs inte många toner av inledande "Cowboy Dreams" innan man sitter där med ett fånigt leende. Allt är ju så underbart helgjutet. Då ska man också veta att mitt förhållande till country & western är ansträngt, at best. Paddy McAloon och Prefab Sprout har en förmåga att få mig att glömma bort ovidkommande detaljer och utanpåverk. Det här går direkt in i hjärtat. Lyssna exempelvis på balladen "Love Will Find Someone For You" (tia på min lista över 00-talets bästa låtar).

Den här ytterst omsorgsfullt författade sviten av perfekt engelsk pop om det amerikanska kulturarvet, lurar mig in i korthajarnas salonger, till präriens drömmare och brinnande majsfält. Är det min lantliga själ som tilltalas av det här? Har jag bara saknat ett hantverksmässigt raffinemang, eller en intellektuell skrivbordsapproach för att sluka cowboymytologin i musikform? Nja, det är väl bara Paddy McAloon som briljerar, i vilken miljö han än placerar sitt Prefab Sprout.

Extracurricular:

Paddy McAloon & Jimmy Webb: The Highwayman (youtubeklipp, 1991)
Ett säkert sätt att väcka mitt skriande ointresse är att tipsa om youtubeklipp. Får jag inte en ytterst detaljerad beskrivning om innehållet slösar jag ingen tid på det. Därför kan ni med gott samvete ägna fyra minuter åt det här. Jag skulle aldrig tipsa om något lite så där halvhjärtat, inte på en sån här lista.

The Jazz Butcher: Girls Say Yes (låt, 1991)
Min vän Björn var långt före sin tid och använde redan på 90-talet omdömen som "likgiltig saxofon" och "tråkig" i berömmande ordalag. Det var om den här låten, en av 90-talets bästa. Ljuvlig tråkpop.

Prefab Sprout: Andromeda Heights (album, 1997)
Okej, jag har kanske tjatat för mycket om den här skivan redan, men hur många rakt igenom perfekta album finns det egentligen? Kanske ett tiotal. Det här är ett av dem.