David Sylvians nya skiva "Manafon" må prydas av årets vackraste omslag, men vi kommer inte alls överens. Ända sedan jag köpte den har vi grälat, slagit i dörrar, kastat porslin på varandra. Trots att väldigt många påstår sig att i den höra "årets album" hör jag bara en ganska tråkig skiva, som låter så här: Någon drar på gitarrsträngarna, det är tyst fem sekunder, sen sjunger Sylvian några krävande rader lyrik, tyst tre sekunder, dra på strängarna, ny, krävande rad. Redan "Blemish" var en svårsmält skiva, men den innehöll åtminstone "Fire In The Forest".
Jag hade istället önskat mig en vidareutveckling av det David Sylvian inledde med "Snow Borne Sorrow". Livekonserten för snart tre år sen på Chinateatern är en av de tre-fyra bästa jag har sett i hela mitt liv, och där fångades det magiska flödet av hösttoner, jazzmelankoli, poesi, ambient, snygga gitarrfigurer och en av de allra största sångarna i sitt absoluta esse. Lite som "Snow Borne Sorrow" lät, faktiskt. Det är min Sylvian. Då är han en av de största. Han ska inte stå och stampa i en återvändsgränd med Derek Bailey, han ska sjunga in hösten, förgylla åldrandet, och vara en trygg hand som leder en bort från omogen indie.
Extracurricular:
Taken By Trees: To Lose Someone (låt, 2009)
Med ett Sylvianskt allvar inleder Victoria Bergsman sitt nya, fantastiska album med en av årets fyra-fem riktigt stora låtar. Lissviks produktion är så tjusig att jag kommer att tänka på Brian De Palmas klassiska citat: "form is content, but other stuff is content, too".
David Sylvian: Secrets Of The Beehive (album, 1987)
Ska ni bara lägga pengarna på ett enda album av David Sylvian under er livstid, hävdar jag bestämt att ni bör satsa på den här tiopoängaren.
Mark Hollis: Mark Hollis (album, 1998)
Ännu en allvarsman, som ganska tidigt slutade bry sig om det där med melodier, i sökandet efter en djupare sanning. Att greppa den här skivan är som att försöka hålla kvar miljoner sandkorn i näven. Man kan inte låta bli att försöka, igen och igen.
3 kommentarer:
Trevligt initiativ det här. Well well syns imorgon.
Ja, Nine Horses-skivan är verkligen svår att spela sönder.
Mycket fin lista det här förresten!
Tack! Jag ska försöka hinna ikapp under dagen. Egentligen ska jag ner till nummer 18 idag.
Skicka en kommentar