fredag 14 november 2008
Jan Guillou och lejonen
Jag har alltid haft stor respekt för Jan Guillou, och tagit mycket av det han har sagt som sanning. Han har den kvaliteten, att han tycks ha rätt även när han har fel. Jag har uppskattat hans tvärsäkra sätt, hans kunskaper om terrorism och spioneri, och hans ofta omilda behandling av överheten. Han har alltid känts som en viktig kraft, en voice of reason i en vettlös tid.
Och så ser jag honom i SVT:s Go'kväll, där han helt utan skam häver ur sig att han har varit i Afrika för att skjuta ett lejon. All respekt dör där. Finns det något jag verkligen hatar så är det rika as som köper resor till Afrika för att nöjesmörda utrotningshotade djur. Jan Guillou, en väldigt intelligent man, sitter och pratar om sina drömgäster till middagen, om fina viner, och säger att han var väldigt nära att knäppa lejonet. Jag kan inte begripa det. Jag förstår det inte. Det finns max 30 000 vilda lejon kvar i Afrika, och en av Sveriges främsta opinionsbildare, en av Sveriges viktigaste journalister, tycker att det är helt okej att mörda utrotningshotade lejon.
Visst är det så att folk man respekterar har sina svagheter och böjelser, som man helt enkelt får ha överseende med. Men det här är ju oförsvarbart på alla sätt. Han vill säkert rättfärdiga det genom att dra nån parallell till Hemingway, eller nåt uråldrigt idiotmansideal, men det är i så fall enbart skrattretande. Gubben har pissat ner sig totalt i och med detta. Jag kommer aldrig mer att lyssna på Jan Guillou. As of now är han på fiendesidan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Håller med dig, hans vurm för att döda djur känns inte särsklit överensstämmande med resten av hans personlighet. Taskig uppväxt kanske?
Det är tråkigt att höra att imperialismens övreståndsnöjen verkar locka även Guillou. Dessa våta drömmar om nedläggandet av djur, vad fan är det?
Det är lite konstigt. Jag tror att jag fortfarande respekterar jan Guillou för de saker som jag alltid respekterat honom för. Väl sammanfattat i meningen "Han tycks ha rätt, även när han har fel".
Men å andra sidan har jag aldrig förväntat mig särskilt mycket av honom.
Jag har faktiskt ägt samtliga avsnitt av Guillou på Jakt på VHS, och det var ju lysande TV:
Guillou käkar välhängd Isbjörn och korkar upp en vinare från 67 ur packningen.
Guillou konstaterar att det snart kommer visas "en politiskt laddad bild" innan han blåser skallen av en gullig sälunge vars huvud guppar ovanför ytan.
Jan Guillou har tillsammans med Leif G W Persson skrivit en bok om sina jaktäventyr i Afrika. De jagar utrotningshotade djur och glada horor.
Skicka en kommentar