onsdag 2 december 2009
23. William Basinski: The Disintegration Loops I-IV (2001-2003)
Det här är ingen musik jag skulle rekommendera i en vårdslös bisats. Det här är inte musik som går att förminska i en liten spotifylista. Är man inte beredd att avsätta fem timmar åt koncentrerat närlyssnande, gör man bäst i att leta på annat håll. Fem timmar är ungefär vad det tar att sitta igenom det här verket från första till fjärde delens sista, trasiga toner, och det är inte särskilt njutbart heller. Så varför bry sig?
Om vår tid är rädd för allvar, så måtte den vara fullständigt skräckslagen inför ett sånt här enormt uppfodrande projekt; att med sönderfallande toner skildra 9/11. Det är så långt från pompös hjältesaga man kan komma. Musiken rör sig knappt framåt, istället faller den just sönder, bokstavligen. Fler än jag har nog undersökt högtalarna under en genomlyssning av "The Disintegration Loops". I början nöjde jag mig med att beundra allvarstyngden och applådera den konstnärliga visionen, men valde hellre något mer lättsmält att lyssna på. Men med tiden sögs jag in i Basinkis, ytligt sett, nästan statiska ljuduniversum och upptäckte nyanserna i dammet, sotet och röken från de kollapsande byggnaderna. Det ligger en skönhet i det, absolut, och det finns ett djup här som sätter stora delar av det absurt egocentrerade 00-talet i skamvrån. Därför älskar jag de här skivorna.
Extracurricular:
Shackleton: Blood On My Hands (Ricardo Villalobos Apocalypso Now Remix) (12", 2007)
Undergången tar sig en svängom på dansgolvet i decenniets längsta, mest monotona, och framförallt, bästa remix.
Knut Hamsun: Svält (Roman, 1890)
Ett suveränt behärskat kraftprov om hur stor konst föds ur djup misär och påtvingade begränsningar. Släktskapet till Basinski? Ecstacy through agony, eller något.
William Basinski: Water Music (Album, 2001)
En betydligt mer klassisk variant av ambient, lite åt Enos 60-minuterskontemplationer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fin text om en helt makalös svit. Som du själv är inne på är det här musik som är tilltalande på så många olika nivåer.
Det är svårt att hitta skivor som tydligare illustrerar precis det som upphovsmannen har föresatt sig. En imponerande vision, väl genomförd. Det händer inte så ofta. Vackert när det händer.
Skicka en kommentar