Ellie Greenwich dog för några dagar sen. Hon var en av de allra främsta låtskrivarna. Vi får ta till par som Goffin/King, Tennant/Lowe och Forster/McLennan för att hitta motstycke till magin i namnkombinationen Barry/Greenwich.
När Ellie Greenwich inte var upptagen med att förse Phil Spector med det ädlaste av råmaterial, spelade hon in demos med det egna bandet Raindrops. Paradoxalt nog var det inte Jeff Barry och Ellie Greenwich som skrev bandets allra bästa låt "Can't Hide The Hurtin", utan de för mig okända Barkan/Raleigh. Låten ligger som sista spår på samlingsskivan "The Complete Raindrops", som jag rekommenderar varmt. När jag för evigheter sen listade 60-talets bästa låtar placerade jag "Can't Hide The Hurtin" på tredje plats, efter Shangri-Las "Past, Present and Future" och The Ronettes "Be My Baby". Då förstår ni ungefär vilken sfär vi rör oss i.
Hej då, Ellie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar