Schmaalhans Weltraum

Artist: Schmaalhans Weltraum
Title: Samovar/Dr. Läderbär
Personnel: A. Rimpi, P. Olsson
Location: Ulf Swärd Audio, Kungälv
Year: July, 1991
Label: Limur

Hjärtat ömmar extra för vissa sjutummare, som den här. Men, i vanlig ordning måste vi först färdas bakåt i tiden för bakgrunden och kontexten.

Lund, 1991. Jag är på Olympen för att se mitt livs andra konsert. Den första var Pet Shop Boys i Göteborg tidigare på våren. Nu är det Kraftwerk. Det är ett väldigt betydelsefullt ögonblick. Det enda som gjorde att jag uthärdade morfars begravning veckan innan, var tanken på att få se Kraftwerk live. Med den framför mig lyckades jag nästan hålla tårarna borta, något som märkligt nog kändes viktigt då.

Jag är 15 år, och har inte sett särskilt mycket av världen eller ens Sverige, så jag tycker att Lund och Olympen känns ganska stort, och alla synthare i lokalen är så oerhört mycket tuffare än jag (på bussen hit blev jag vänligt utskrattad när jag sa att jag bland annat gillade Erasure). I Olympens hall ser jag en närmast platinablond man, en högljudd, glad skåning som spelar blippig, supercool old school-syntpop i sin bandare. Kanske visste jag redan att det var Alexander Hoffman i bandet S.P.O.C.K., eller så berättade någon det. Blippandet i bandaren lät så härligt och, paradoxalt nog, fräscht, inte minst i ljuset av det Chesney Hawkes-mörker som hade lagt sig över skolans kafeteria.

Kraftwerk gjorde en av de bästa spelningar jag någonsin har sett, och i min värld valde jag att se det som en värdig hyllning till minnet av morfar. Men det är inte det den här texten handlar om. Den handlar om ljudet av billiga maskiner, och blipp-blopp från sovrummet. Musiken Hoffman spelade i sin bandare lät lite som en låt av Schmaalhans Weltraum, "Montagne Du Boeuf", en perfekt inkarnation av den billiga synthpopens oemotståndliga charm och magi. Jag hörde den på radion, fick veta att den var med på samlingsskivan "Faces & Images" (som jag än idag inte har lyckats få tag på), och antecknade deras namn på en lapp. De hade ju släppt en singel också, så mycket visste jag.

Nästa resa gick inte ända ner till Lund, men väl till Älmhult och skivbutiken Hotstuff. Min bror och jag gjorde en dagsutflykt med två av Ölands för tillfället roligaste personer, som på vägen mot Hotstuff varvade associativa lekar, förtjusande lögner och skämt om porrtidningar som hette Leatherstrip (efter den danska bodyakten) och soundtracket till Hook (efter Cultivated Bimbos "Hooker In Head"). I butiken hittade jag "Samovar/Dr. Läderbär", det är den enda skiva jag minns att jag köpte, fast det blev ju betydligt fler.

Det är en fantastisk singel, en av mina svenska favoritsinglar genom tiderna. "Samovar" har den perfekta balansen av naiv pojkrumssynthpop, melodisk briljans, avmätt sång och ett svårdefinierat stråk av vemod. Och texten!

Jag drog in till stan Och köpte en samovar Med hamstern hade jag förlorat mitt sista hopp Samovaren var min länk till den nya världen

När den här musiken fungerar, vilket faktiskt är väldigt sällan, finns det inte mycket som tilltalar mig mer. Den bör nog rymma ett mått av lekfullhet för att inte gå bort sig i synthpopsmyllan. Det allra värsta är när det blir klumpedunsbody i schlagertonart. Håll det rent och enkelt, spänn inte musklerna, använd billig elektronik, och skriv snärtiga låtar, säger jag. Det blev inte särskilt många från Schmaalhans Weltraum, men "Samovar" och "Montagne Du Boeuf" håller yppersta klass och uppfyller de strikta kraven för att göras rättvisa i en skräpig bandare i parken.

Fotnot: "Montagne Du Beouf" finns tydligen med på en serie cdr-skivor med obskyr minimal wave-synth, " Tribute To Flexi-Pop, vol. 5". Det känns som skivor värda att kolla upp. "Samovar" kan ni lyssna på här.