lördag 27 december 2008

Blow Monkeys


Var och en är sin egen pophistorias smed. Det vet vi, och jag upplevde ett fint exempel på det idag, inne på en skivbutik. En man kom in och ställde frågor till mannen bakom disken.


"Har ni olika sorters musik här?"

"Hur ser kunderna ut, skiljer de sig mycket åt sinsemellan?"

Och så öppnade han sig och avslöjade att han inte var särskilt musikkunnig, och knappt kände till några artister alls.

"Jo, Madonna känner jag till!"

"Nåja, säkert fler än Madonna", replikerade skivhökaren.

"Jovisst, Madonna, Blow Monkeys och Commodores känner jag givetvis till."


Utropstecken. Jag tyckte att det var sjukt roligt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

haha musikhumor på högsta nivå..något som Lokko skulle kunna ha fått uppslag till i någon Nile city (förmodligen refuserad) sketch på 90-talet.

Joakim sa...

Ja, man stöter sällan på såna här guldkorn nuförtiden. Man undrar hur det gick till när han skaffade sin referensram. Som jag minns det hade Blow Monkeys endast en större hit, och det var 1987 med "It doesn't have to be this way", som jag faktiskt gillade och köpte på singel. Jag googlade upp att den hamnade på 51:a plats på Tracks årssammanfattning. För Madonna hade en sån placering närmast setts som ett kommersiellt misslyckande.

Anonym sa...

Politisk arrogant soul av ganska hög kvalitet. Ett syskonband till Style Council kan man väl säga. Dr Robert har väl gjort hyfsat ifrån sig solo också. Vissa av hans (Blow Monkeys) låtar var ju så antithatcher att de inte spelades på radio. "Celebrate" t ex med Curtis Mayfield som duettpartner. Bra låt!

Anonym sa...

Haha, what the fuck?! Jävligt kul. Och jag håller med föregående kommentarer om att Blow Monkeys är bra. Har alltid gillat Digging Your Scene mycket.