14. Coil: Black Antlers (2004)

Tidigare i år ondgjorde jag mig över ointressant musikjournalistik och det meningslösa i att skriva om Stone Roses debutalbum idag. Jag efterlyste istället texter om "Sex With Sun Ra".

Det är förstås svårt att hitta en bra nivå och inte flyga iväg med alltför många hyperboler och hyllningar när man främst skriver om det man uppskattar och tycker är viktigt. På föreliggande lista behandlas musik som får mig att vilja dundra som en Tor om förträfflighet, men risken finns då att nyanserna drunknar i åskovädret. När jag skriver om Coil vill jag helst sudda pappret rent, börja från noll. För att klargöra, verkligen klargöra, hur otroligt genialiskt det här bandet var. Inget annat band hade kunnat göra en låt som "Sex With Sun Ra".

Sun Ra was here in his element
he invited me back for a ride
I smiled, we agreed and left for the place

Det är inte bara världens bästa låttitel, det är också världens bästa text (jag bjuder på några fragment). Är man nyfiken på Coil är det här en bra startpunkt. Det är stört och det är vackert, och för mig är det ett våldsamt angrepp på den mediokra gyttja onda krafter vill att vi ska simma runt i, som avdomnade fån.

He said: "I dream of colour music
and the intracacies of the machine that make it possible
I said: "You are nothing, if not inconsistent
He said: "I rely on being insistent"

Jag har svårt att acceptera att John Balance dog i en futtig olycka, just när Coil stod på toppen av sin kreativa förmåga. "Black Antlers" är en skiva som lockar mig på samma sätt som när Clive Barkers romanfigurer upptäcker ledtrådar till något stort, mystiskt och mäktigt och dras mot det. Jag förstår inte hur de gjorde. Det finns komplex musik, det finns enkel musik, svårlyssnad musik, omedelbar musik. Coil är allt det där, på samma gång, plus något som The Wire brukar kategorisera som "out there". Det är svårt beroendeframkallande.

Most accidents occur at home
or in Harry Smith's room at the Chelsea Hotel
where we relaunch the dream weapon
all will be forgotton
I will be all right if you kiss me
I will be all right if you hold me

Extracurricular:

Coil: Musick To Play In The Dark vol. 1 & 2 (album, 1999-2000)
En fånig titel, måhända, men två skivor att verkligen djupdyka i. Kusligt, svart humoristiskt och emellanåt genialiskt, som i "Where Are You?" Beställ från Coilsällskapets egen hemsida thresholdhouse, men var beredd på att få kryptiska vykort från Thailand efteråt...

Clive Barker: Galilee (roman, 1998)
Clive Barkers böcker har alltid en briljant öppning, men brukar fantisera iväg lite väl häftigt efter cirka 200 sidor. "Galilee" håller dock hela vägen, med en fint avvägd balans mellan det magiska, och en svårt störd familjedynasti (Kennedy, med en ganska rejäl twist...)

Marc Almond: Tainted Life (självbiografi, 2000)
Inte så mycket sex, men väldigt mycket droger och bortkastade chanser. Älskvärt, och med lite Coilreferenser.