Jag kommer till er med ett löfte om att aldrig mer baktala 90-talet. För om vi tänker efter finns ju alla möjligheter att bygga sin egen lilla version av det bespottade decenniet. Inga flanellskjortor, inga soul- och bluesföreläsningar om Södern och Autenciteten och Ursprunget, och Alice In Chains - det var väl ändå bara en ond dröm?
Nej, tacka vet jag den där lilla grusvägen som sträcker sig mellan ethereal shoegaze och slött extatisk techno. Jag talar exempelvis om Seefeel och deras debut "Quique" från 1993 (magiskt år i sammanhanget!) För ett tag sen köpte jag reduxutgåvan från ebay (med en mäktig extraskiva, och en NME-recension av en konsert med Seefeel och Main (var blev det av dem? Underskattade, I say)). Åh, det här är flyktig och svårfångad musik, vacker, tillgänglig, men också malande monoton och hypnotisk. Seefeel kräver lyssnarens uppmärksamhet, och nu tänker jag sätta punkt och komma till saken.
Förrförra veckan sprang jag på "Quique" på Stadsmissionen för en tia. Just my luck, när man precis har gått över havet (till Kanada) för att få hem den, tänkte jag. Nu var det ju inte reduxen, utan den vanliga gamla cd-utgåvan, men givetvis kunde jag inte låta värdefull kultur förgås bland Joakim Niels-skivorna. Så här tänkte jag: köp skivan, utlys en tävling på bloggen, och så har tre parter vunnit på det här. Så jag gör just det: jag ger er chansen att tävla med mig och Seefeel! Vinn "Quique" i världens kanske första Seefeeltävling på nätet! Skicka ett mail med ert finaste Seefeelminne till intuitiontoldme (+hotmailsuffixet) så ska jag försök kora en vinnare och slänga iväg plattan i ett brev, redan nästa vecka!
1 kommentar:
Vårt land svämmar över av seefeelhat, ser jag...
Skicka en kommentar