Jag kommer inte ur det här, jag var tvungen att göra en etsning.
Det finns bara en sak jag ångrar med min lista över 00-talets bästa album: att jag utelämnade "I Trawl The Megahertz" (den fick nöja sig med att bli komplement). Så här skrev jag om "Gunman".
Ni hittar en makalöst upplysande intervju med Paddy här. Jag älskar när han lägger ut texten om sina cowboylåtar:
Det är ju inte det jag sjunger om, svarar han, efter att ha tänt sin eftermiddagscigarr. Man letar alltid efter nya, dramatiska sätt att beskriva vardagliga saker. Mina cowboydrömmar har inget med vilda västern att göra. Ibland är det en bra metafor för popens prärier. Men mest bara en metod, ett bildspråk jag känner mig hemma i.
-
[Orden] har en oemotståndlig atmosfär. Jag kan inte hitta en bättre parallell till vildheten och det extrema som utforskas i kärleksrelationer. Men det är egentligen inte orden i sig själva som funkar, utan att de skapar en alldeles speciell stämning just i brytpunkten mellan det amerikanskt arketypiska och det faktum att jag sitter vid en flygel i nordöstra England och lånar dem. Hade jag varit amerikan hade de bara sagt »jaha, du är inne på country«. Så hade jag varit amerikan hade jag snarare skrivit om Newcastle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar