Det räcker med omslaget. Givetvis älskar jag den här skivan.
Jag ser bilden, ett disigt New York övertäckt av Miamis palmer och förstår att det här är perfekt. Datorskriften skvallrar om 1984 och biljakter, framåtrörelse, solsken varvat med neon. Det där som byggde ens drömmar i barndomen. Miami Vice, förstås. Hur oerhört viktig den serien var. Jan Hammers musik är en högst relevant referens för hur det låter. Jag vill ju gärna tro att det här är en gammal outgiven kassett som har legat och skräpat sen back in the day, men musiken är tydligen inspelad 2009. Min skepsis mot den här sortens tidskapslar med perfekt återskapade ljuddrömmar infinner sig aldrig under de nio fenomenalt fräsiga spåren. Det är strålande underhållning, musik som fångar ett idealtillstånd. Tänk er en "Scarface" med lyckligt slut, där "The World Is Yours" istället ska läsas och efterlevas bokstavligt.
