"On Y Vas" sällar sig till den fåtaliga skaran av skivor jag har tvingats köpa två gånger. Första gången på Experts skivrea i Kalmar mot slutet av 80-talet, då jag fortfarande inte kunde få nog av italodisco och centraleuropeisk njutningspop. Sen kom 90-talet och jag utvecklade ett självmedvetande och med indiens och technons intåg blev det snart oerhört viktigt med korrekt smak. Då var det förstås ytterst skämmigt med såna här singlar i samlingen. Bort med den. Men så kom 00-talet och min i särklass viktigaste återupptäckt; ELO:s "Balance Of Power" rotades fram efter en flytt år 2000 och snart följde italorevival och ett härligt, skamlöst accepterande av barndomens popmusik och insikten att mitt 10-åriga jag hade mer koll än mitt 18-åriga dito. Fancy var ju efter närlyssning med vuxna öron bra på riktigt! Åh, Bolero...
Meri D. Marshall hade jag dock helt glömt bort, ända tills en dag då jag tog min obligatoriska lördagsrunda ute i Råsunda. Kupan, Delicious Goldfish, Vingen och Solna Skivbörs. Det var det absolut bästa med att bo i Solna. Härliga, genuina ställen med extremt trevligt folk bakom disken. Tanterna på Kupan var underbara och min fru och jag stannade gärna extra länge på fika för att prata med Birgit, som bland mycket annat bjöd på historier från Ingmar Bergmans filminspelningar på 50-talet. De hade även några backar med vinylskivor. Det var kanske inte ofta man hittade något bra, men direkt när jag såg Meri D. Marshall-singeln reagerade reptilhjärnan. "Den här sången betydde visst något för många år sen." Jag hade en vag uppfattning om melodin, men kunde inte riktigt få ihop den där på plats. Jag köpte den, gick hem och spelade den. Bara några toner in kom allt tillbaka. Vilket mästerverk. Tiden har inte gjort den någon skada.
Jag googlar lite och ser att Meri D. Marshall är från...Texas! Det spelar ingen roll, då singeln spelades in i Tyskland och låter ljuvligt, magiskt 80-talseuropeiskt. Det är den sortens artificiella pop som handlar om natten, hur den tillhör det älskande paret, och som melodin rusar fram! En mycket elak tunga hade kunnat säga något om schlagerfestival, men jag kan inte se Bobby Ljunggren få ihop en så här dramaturgiskt perfekt poplåt. Han kan några enkla tricks och bollar runt med samma trötta variabler utan att någonsin få något liv i kompositionerna. "On Y Vas" är i grunden hantverkspop, men med ett hiNRG-driv av sällan skådat slag. Spikarna har slagits in med eftertryck, varenda tonartshöjning är vattentät och kommer i exakt rätt ögonblick och sången är rak och perfekt intonerad.
Det fina med såna här singlar är att skivhökarna garanterat sorterar det som skräp, medan de framlever i en ljusskygg existens i ett avlägset hörn av Discogs, där några tappra eldsjälar skönjer popmagin. Rätt person ger säkert en hundring för singeln, annars får man den för en spänn i skämsbacken, men förmodligen är det svårt att hitta den. Den slog aldrig i Sverige. Det förvånade mig alltid, då den här typen av låtar för mig var själva definitionen av pop. Det var lättsamt, fartfyllt, extremt melodiskt, dramatiskt och vibrerande. Jag önskade till exempel alltid att Madonna skulle ge sig på den här typen av direkt hitmusik, istället för att göra seg paraplydrinkspop som "La Isla Bonita". Jag förstod aldrig vad som gjorde en hitsingel, men i min värld var och är det här definitionen av en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar