Sail A Dead Letter (With Interlude)

Jo, det fanns en del att skriva hem om angående förra söndagens NMFHU-arrangemang, det så icke-ungdomliga. Sail A Whale premiärspelade på livescen och mina intryck från en tidigare postning består, nu med eftertryck och visshet. Ty det här är något alldeles extra. Vi fick i runda slängar ta del av tre fenomenala spår (verkligen fenomenala, det är inget trött dussinberöm, det här), plus videokonst och livemåleri. Allt höll högsta klass, förutom livetrummisen, som på "See You Inside" hade fasligt svårt att hitta rätt takt - extra olyckligt då han var så högt uppmickad. Livetrummis behöver inte vara av ondo. Jag minns med stor förtjusning Junior Boys spelning på Debaser för några bast sen, där man hade hyrt in en stadig trumpiskare, som smekte fram rytmer likt en Bev Bevan från ELO:s 80-tal. Det var friskt vågat, men till nästa gång hoppas jag att Sail A Whale stryker den akten, alternativt engagerar en snuskigt tajt percussionist. Ett litet missöde förtog inte intrycket av att det här är Sveriges intressantaste musikakt för tillfället, och blott tre spår lämnar en med en girig törst efter mer. Friendly Noise har uppe två låtar till nedladdning på sin hemsida, samt ackompanjerande videofilmer.

(Interlude) Gott och fint så, men vi får väl hoppas att de släpps på riktigt också. MP3-filer är väl sånt där som fräcka och moderna människor i farten går loss på, själv har jag lite svårt att hitta rätt användningsområde för dem. Visst, det är jättebra att få ett smakprov, kanske lägga över en låt i iPoden, men jag vill liksom inte sitta och stirra in i skärmen medan jag lyssnar på musik. Låt mig provlyssna, om det faller i smaken - erbjud mig skivan. Det är en hållning som givetvis bemöts med gapskratt var man än vänder sig, men som en vän uttryckte det i fredags: MP3-filer? Så meningslöst. Precis så är det, i längden. Meningslöst.

Nu är jag förstås medveten om att de verkligt fräcka och moderna förkastar MP3-filer och kör stenhårt med streaming, Spotify and whatnot. "Det är ju så fräscht och bekvämt, vettu." Jag vet inte, jag. Inte fan lyssnar jag på musik för att det ska vara bekvämt. Att folk som en gång i tiden (utåt sett, åtminstone) agiterade politiskt, brann för sin musik, köpte skivor, gav ut skivor, la ner dagar på blandband och satte upp spelningar, idag finner sig i att spela igenom en låtlista på random - med reklamavbrott - förblir för mig obegripligt. Nu vill jag inte sitta här som en vinylmoralist och lite planlöst racka ner på andras lyssningsvanor. Jag försöker ju förstå det här. En vän av tekniska landvinningar - that's me! Men jag tycker inte att det här blev så bra som det kanske hade kunnat. Ingen hade blivit gladare än jag om Metallica och Stones blev satta på svältdiet efter uteblivna försäljningsintäkter, men de har väl snarare kunnat trippla sina gage under den senaste tioårsperioden. Skivor säljer de förresten oavsett formatflavour of the week, då deras back catalogue ges ut vart femte år i modifierat utförande, till ungefär samma köpares glädje/förtret. Och så Pirate Bay. Jag vill inte stoppa fildelningen, jag är ingen skivbolagslakej - men kom igen! Är det bara jag som tycker att de där rättshaveristskäggen är svårt obehagliga?

En annan sak jag har reagerat lite på är den oro som så många 30-plusskribenter hela tiden ger uttryck för i fildelningens/streamingens spår. Med fingret i luften känner de av vartåt vindarna blåser och är följaktligen väldigt noga med att i varannan krönika påpeka att skivsamlingen har avyttrats, eller gömts undan på vinden. Tänk att bli skälld för "skivsamlare", hiskeligt ju. Nåja, en sak är naturligtvis bra - man behöver aldrig köpa fel. Man vet vad man köper, och gör det oftast från ebay, eller på billiga loppisar, eller på konserter eller distro. Alltså inga pengar till stora stygga utsugarbolagen, förutom när Pet Shop Boys släpper nytt.

Men för att återvända till förra söndagen på Kilen och helaftonen med ungdomskultur - bredvid Distrobordet fanns en sotsvart cdr utan omslagstext, och den var gratis. NMFHU-Niklas sa: "det är Dead Letters-liven, varsågod!" Alltså en gratis live-cdr med Dead Letters Spell Out Dead Words, inspelad tidigare i år under ett annat NMFHU-arr. Det var en knäckande bra konsert, kan jag lova er. Det hade ju inte behövt betyda att skivinspelningen skulle vara det, men vid Teutates! Jag har aldrig hört Thomas Ekelund bättre än här! Ljudet är verkligt bra, med ful-livemått mätt är det rena Daniel Lanois-kvaliteten, och det är lite drygt 39 minuters ytterst känsligt framförd deppdrone. Sagolikt vackert, och som jag sa: Dead Letters har i mina öron aldrig låtit lika bra. Snäppet vassare än "Lost In Reflections", jo, det menar jag verkligen. I början av veckan möblerade jag runt lite i bokhyllan och lyssnade på den ett flertal gånger i sträck. Inför konserten hade jag väntat mig en mer uppskruvad kaskad av ljud, ett visst oväsen, men det här är ju nästan...behagligt! Så ljuvligt mörkt och snyggt med de små, små precisa gitarrplocken ovanpå det dova bruset. Drone för hela familjen, kan jag meddela. Veckans skiva, alldeles säkert.