The Beloved och orden

Varken ni eller jag har lust att åka tillbaka till 1990, men när The Beloved scannar in gamla artiklar från Happinessperioden, så är det min plikt som Sveriges största Belovedfan att informera er om det. Så klicka på länken och skriv ut gamla NME-knäck som nästan spricker av förhoppningar inför ett decennium av dans, ecstasy och housepop. Det är tragikomiskt att sitta här och blicka bakåt och se vad som hände: 90-talet blev ju retrofascisternas stora årtionde. "Happiness" åkte i papperskorgen och fram steg plantageteoretikerna och mobbade alla oss som viskade något om att allt faktiskt inte tog sin början i ett skjul i Alabama.

Nåja, det var faktiskt roligt att se Jon Marsh såga sina generationskamrater The Sundays och Wedding Present som hopplösa bakåtsträvare, och samtidigt reflektera över med vilka jämna mellanrum polariseringsdebatten dans kontra gitarrpop dyker upp. 1990 lyssnade jag nog mer på "Happiness" än någon annan skiva, och som av en händelse ligger den på stereon just idag. Den ligger där väldigt ofta, fortfarande. Och jag tycker för övrigt inte att Jon Marsh behöver ta avstånd från sin tidiga gitarrpop, det vet alla ni som har läst första numret av Intuition Told Me. Det skulle vara kul att veta vad han säger om exempelvis "A Hundred Words" idag. Jag säger så här: Det är en av världens 14 bästa poplåtar.

Lyssna själva:
The Beloved: "A Hundred Words"

CD Wall: A Reconstruction

Ni minns spegelväggen, men kommer ni ihåg cd-väggen? En rätt ful och osmaklig sak som man fäste på väggen och placerade 16 st cd-skivor i. Jag köpte en från Ginza 1993 och jag har ägnat några dagar åt att försöka rekonstruera hur den såg ut, de få månader den tilläts sitta uppe. En sak är jag helt säker på: Längst upp till vänster satt skivan som ni ser här intill: Polygon Windows Surfing On Sine Waves. Min blivande svåger satt och pratade om programmering och polygoner förra helgen och då började jag tänka på just Polygon Window och hur sjukt mycket den skivan betydde när den kom. Nästan mer än Selected Ambient Works. Frågan är om jag någonsin har sett ett snyggare skivomslag. I det ryms allt som var spännande med techno 1993, och den spänningen lever kvar än idag. Surfing On Sine Waves är så fantastisk att man inte ens behöver lyssna på den. Det räcker med att titta på omslaget, eller baksidans ensamma surfare för att låta sig själv försvinna för ett ögonblick. Till en bättre plats, en bättre tid.

Jag kan ju inte ge några garantier för att jag minns resten av cd-väggen 100% korrekt, men jag tror att även dessa skivor förärades en plats:

The Cure: Staring At The Sea (den har samma grå nyans som Polygonplattan)

The Cure: Faith

The Cure: Seventeen Seconds

Black Dog Productions: Bytes

The KLF: Chill Out (det vet jag med säkerhet, ty där har vi ytterligare ett omslag för topp-10.)

Artificial Intelligence (Warpsamlingen)

New Order: Power, Corruption and Lies

New Order: Brotherhood

Joy Division: Closer

Joy Division: Unknown Pleasures

Slowdive: Souvlaki

Kraftwerk: Electric Café

Red House Painters: Down Colorful Hill

Ride: Nowhere

The Orb: UF Orb

Sällan har väl så mycket god smak rymts i något så smaklöst.