tisdag 26 februari 2008

Intuition Told Me #3: releasefest, 4:e mars


Intuition Told Me, del 3 - så långt kom inte ens Orange Juice! Motståndets estetik råder fortfarande, men det tredje numret etablerar även en ny ordning. För formgivningen står designstudion Daquar, som tillsammans med några av landets mest lovande fotografer har uppgraderat Intuition Told Me till något som kanske skulle kunna kallas glossy fanzine.
Den 4:e mars är det releasefest på Nada, Åsögatan 140, och då vill jag att ni kommer och firar med oss. Köp en tidning, lyssna på fin musik (Warptechno från 1993 och Durutti Column), serverat av mig och Smyglyssna-Henke.
Kan ni inte komma, går det givetvis bra att maila mig och beställa ett nummer från och med nästa tisdag. På 82 sidor kan ni bläddra bland läckra bilder och läsa om David Sylvian, Keith Hudson, Clock DVA, Lustmord, Naked Souls, The Art Ensemble of Chicago, Arvo Pärt, fundera på om Mobile Homes sysslar med konst, se vad Ring Snuten! tycker om Der Plan, och äntligen få några ord om kassettband och gonggongar i en och samma Autechreartikel.
Our zine could be your life. Väl mött!

tisdag 19 februari 2008

The Blue Nile

Drive-By Truckers. I det bandnamnet ryms allt jag hatar med musik. Slitna jeans, taskig intimhygien, snusläpp, truckerkeps och flabbiga heavy metal-önskningar till kvällens DJ. Tur då att livet är mer som The Blue Niles "Hats". Deras första singel spelades in för att testa stereoapparater och det hade räckt för att älska dem. Men Blue Niles konjaksmelankoli är så mycket mer än en polariserande formulering. När jag sitter vid mitt rökbord (jag röker inte, men jag dricker whisky) och hör "Hats" eller "High" inser jag hur mycket jag älskar att vara vuxen och ha Paul Buchanans röst att vända mig till. I Blue Niles musik ryms ungdomens drömmar om ett värdigt liv efter 30, fjärran från kontorslaveri och slentrian. Det är fritt fram att drömma både om staden och Ölands alvar. Inget annat band målar i detta nu en bättre bild av livet, det verkliga och det idealiserade. Jag älskar The Blue Nile, väldigt högt älskar jag dem.

onsdag 6 februari 2008

Asobi Seksu


Varför bloggar ingen om Asobi Seksus "Thursday"? Nåja, Ondskans Anton Gustavsson till och med postade låten på ondskanbloggen. Gå för Guds skull in och lyssna om ni inte har hört den. Men herrejesus, vid det här laget borde indiesverige ha exploderat. Det görs inte sån här musik längre. Musik som får en att lägga sig ner på sängen och dö en smula och drömma om discon och parkfyllor. Tro mig, jag saknar inte det där, men jag älskar att få höra en låt som får en att minnas den där känslan. Och det får man sannerligen inte ofta idag, bland artister som "slog igenom på nätet" och det förbannade startfältet i Idol (undrar vad jag hatar mest...) Jag köpte Asobi Seksus skiva idag, och spelar den i skrivande stund. Den låter väl okej, men det är alltså "Thursday" ni ska lyssna på.

måndag 4 februari 2008

Entreat and encores


Jag inledde Cureveckan redan förra veckan, med att lyssna på "Entreat" några gånger om dagen. Det är deras bästa liveskiva, men jag har aldrig förstått varför den enbart rymmer åtta låtar (samtliga från "Disintegration")? Jag vill ju höra "Plain Song" och "The Same Deep Water As You" från samma spelning! För de är i sanning fångade i sitt esse på den här skivan. Det var faktiskt en av de första Cureskivorna jag köpte, och jag kommer ihåg hur chockerande hårt versionerna av "Pictures of You" och "Closedown" träffade 1991. Fortfarande är det smått obegripligt att ett band kan spela så precist som man gör här. Jag har hört flera fläskiga och sega liveinspelningar med The Cure, men "Entreat" är ljudet av ett band med kompakt och tydligt utkristalliserad instrumentering. Min fru som sällan slänger sig med stora ord om musik sa i fredags under "Pictures of You" att "det här är faktiskt helt genialiskt, fortfarande". Och hon har ju fullkomligt rätt i det. Orden väger kanske tyngre när de kommer från nån annan än mig, som aldrig kommer ifrån det här med Cure. Jag vill gärna skriva att folk som växer ifrån The Cure är jättelöjliga. Dels för att jag verkligen tycker det, och dels för att "Pictures of You" så himla mycket är...jag. Det är ljudet av mitt blodomlopp. De två första spåren på "Entreat"... Lyssna på Porl Thompsons broderande slingor, Simon Gallups oresonliga basspel och Boris Williams på trummor. The Cures stösta problem på senare år har ju annars varit nye trummisen Jason Cooper, som gärna vill lägga in några slag för mycket här och var. Dock skötte han sig utmärkt på den fenomenala Trilogyspelningen, så vi får väl hoppas att Smith håller honom i strama tyglar nu till helgen när det är dags.


Det har gått 16 år sen jag såg The Cure för första gången, och den gången var jag 16 år. 16 + 16 = 32 = åldern jag uppnår i år. Siffermagi, om man säger. Vad ska man vänta sig då? Jag såg senaste dvd:n "Festival", där det med all önskvärd tydlighet framgick att Cure anno 2008 gör sig bäst i de riktigt gamla, sparsmakade numren, från "Seventeen Seconds" och "Faith". I de maffigare arren går de ofta vilse i trögflytande gitarrväggar. Så ge oss "The Holy Hour" och sånt, snälla. Och ge mig "Faith", i Guds namn! Cure har aldrig spelat den när jag har sett dem live, och det skulle betyda väldigt mycket att få höra den nu när jag garanterat ser dem för sista gången. Hopp finns, titta nedan på spellistan från en konsert i Mexiko förra året:


plainsong, prayers for rain, a night like this, the end of the world, lovesong, to wish impossible things, shake dog shake, the figurehead, from the edge of the deep green sea, a strange day, a boy i never knew, pictures of you, lullaby, catch, hot hot hot, please project, push, in between days, just like heaven, primary, never enough, wrong number, one hundred years, shiver and shake, disintegration,

e1: at night, m, play for today, a forest,

e2: the holy hour, other voices, faith,

e3: boys don't cry


Så sjukt, så sjukt bra.

fredag 1 februari 2008

Durutti Column "Never Known"

Klicka på länken så får ni se videon till världens bästa låt. Jo, jag håller den snäppet högre än "Atmosphere", "Radioactivity" och "Two Divided By Zero".



http://www.youtube.com/watch?v=vNkuH1_G4-g